Saker du inte visste om mig - del 4

Svensk mästare


Många Enköpingsbor har blivit Svenska mästare, mycket tack vare rugbyns framgångar. Det är just i små sporter som rugby som småorter som Enköping kan lyckas få svenska mästare i. Även jag vann i en liten sport.

Men jag börjar från början för att göra denna långa historia precis så lång som den är :)

I slutet av 80-talet startade jag, min bror och en bunt vänner en spelförening, Enköpings Spel Sällskap. Vi hade spelträffar en gång i månaden då vi träffades och spelade spel såsom Rappakalja, Skrupler, TP mm. Dessutom hade vi klubbmästerskap i Sten-sax-påse, bordshockey och yatzy. Jag vann första Sten-sax-påse-mästerskapet och har en fin tavla på väggen med en sten, en sax och, ni gissade rätt, en påse på :). Kanske var det den första officiella tävlingen i Sten-Sax-påse i Sverige? Numera finns tävlingar men reglerna motverkar taktik och nu bygger spelet enbart på tur. Våra regler gynnade den som kunde lista ut de andras kommande drag.

Jag vann även alla våra Bordshockeytävlingar. Kanske främst för att jag var den som spelade det mest på fritiden. Men inga yatzytävlingar lyckades jag ro hem.

Enköpings posten skrev om oss. Vi samlades hos min bror när EP:s fotograf kom men hade inget fotogeniskt spel att spela så av någon anledning hamnade spelet "kasta gris" på bordet. Rubriken i EP blev sedan "Här är föreningen som kastar gris". Det kändes som vi kanske inte fick den artikel vi egentligen ville pga detta. Trots detta fick vi fler medlemmar.

På den tiden anordnades det en spel- och hobbymässa årligen på Sollentunamässan och självklart brukade vi åka dit. Där presenterades nya spel och hobbyartiklar och det var alltid lika kul att kolla in mässan. ett år stod en gammal man, som hette Anders Glad, där med ett par mattor med en spelplan på och köer och trätrissor. Han presenterade sporten Shuffleboard. kanske har ni hört talas om den? Oftast förknippas shuffleboard med båtar eller pensionärer i Florida. Men det som nu presenterades var en svensk variant av sporten. mattan bestod av två bon med olika poängrutor, varav en del gav minuspoäng. Vi fastnade direkt för denna sport och stod länge och testade det på mässan. anders, som presenterade Shuffleboarden, tyckte vi var ett trevligt gäng och sålde in spelet hos oss. Efter att vi kom hem till Enköping igen så tog det inte lång tid innan vi bestämde oss för att börja spela Shuffleboard. Vi köpte in mattor, köer och trissor och började träna. Vi var med i ett par SM-tävlingar utan framgångar och spelade även seriespel i Uppsala. Tyvärr hade deltagarna i vårt lag emellanåt svårt att komma iväg pga jobb och annat så vi lyckades inte så bra i seriespelet.

Vi tränade på varje vecka i Korsängsskolan och blev bättre och vi blev fler och fler. Totalt var vi väl 7-8 stycken som spelade mer aktivt och deltog i SM och seriespel mm och utöver dessa var det ett antal som emellanåt var med.

Efter ett par års deltagande i SM-tävlingar i skumma idrottshallar i Stockholms utkanter, spelandes på dåliga spelmattor på ojämna och osopade golv kände vi 1992 att det var dags att vi anordnade SM i Enköping. Idrottshuset bokades upp en lördag och vi gjorde fint och städade. Vi använde våra mattor som var av nyare slaget och bad även de föreningar som hade liknande mattor, som var av det bättre slaget, att ta med sina så det skulle bli så rättvist som möjligt och bäste man skulle vinna. Ett bekymmer med tidigare tävlingar var att deltagare sprang runt då de själva inte spelade och frågade domarna i de andra matcherna hur det gick. Det var störande både för domaren och för spelarna så vi hade fixat poängtavlor av samma sort som man har i bordtennis, där domaren vänder på blad med siffror på för att redovisa ställningen och publiken kunde därför se vad som hände från läktaren. Dessutom hade vi fixat priser till alla spelare genom sponsorer mm. alla som åkte ur turnineringen fick en lott med nummer på som visade vad de vann.

Det blev storsuccé. Alla var nöjda med arrangemanget och det kallades den bästa Shuffleboardturneringen någonsin. deltagarantalet var även rekordstort med nära 90 deltagare.

För egen del startade SM knackigt. Jag mötte bl.a. min far och hade lite tur med poängen eftersom vi vann varsitt set och det tredje slutade oavgjort. matcherna gick alltså i bäst av 3 set, men mer av reglerna kan jag inte förklara här då det är svårt att förstå utan att se hur spelplanen mm ser ut.'

I en annan match låg jag hopplöst under inför sista trissan och jag sköt iväg den inställd på att jag skulle förlora. Men den gick så perfekt som möjligt och jag både slog in motståndaren på minus och gav mig själv tillräckliga poäng för att vinna :)

Ju längre turneringen höll på så kände jag att mitt spel blev bättre och bättre och jag kunde få till stötar som jag annars brukade missa och det flöt på så bra att jag nådde finalen. Det var en hel del folk på läktaren och min motståndare var den spelare jag ansåg vara bäst i Sverige. Han var mycket säker på att krocka bort motståndarens trissor och på att placera sig på höga poäng då han behövde. Ganska nervöst men ändå inspirerande. matchen blev spännande och de som såg den tyckte att det var en bra match då vi båda spelade "rätt" och förutom att ta rätt beslut vid svåra lägen även lyckades med de stötarna.

Jag minns inte slutresultatet i matchen mer än att jag VANN! jag blev en första icke-stockholmaren som vann SM och en yngsta vinnaren någonsin. Skitkul!!

De fattiga och sjuka ska stinka

EHB (Enköpings HyresBostäder) har kommit på en ny idé. Vi hyresgäster ska få betala för vårt eget varmvatten. Detta för att minska energikostnaderna för företaget och för att vissa använder sig av mer vatten än andra. Det finns en del som tycker detta är en bra idé, även partikamrater. men tänker man ett steg längre så är det en värdelös idé.

Hyran sjunker då man tar bort varmvattenkostnaden och lägger den på hyresgästen. Sedan är frågan hur mycket man kan använda sig av varmvatten innan det blir dyrare än det är nu.

De som har bostadstillägg (Sjuk- och ålderspensionärer t.ex.), bostadsbidrag och socialbidrag får pengar för hela eller en del av hyran. Dock kommer man inte (iaf inte från FK:s sida) kunna få ersättning för vattenkostnaden. Det innebär att en pensionär med bostadstillägg får 93% av hyran och får betala 7% själv. Utöver detta får de betala hela vattenkostnaden själva. Detta kommer innebära en stor utgiftsökning för de med exempelvis Garantipension. Jag vet inte vad vattenkostnaden kan komma att ligga på men jag tippar ett par hudnralappar i månaden, ännu mer om det t.ex. handlar om n ensamstående förälder med två barn.

Kanske är det meningen att de som är sjuka och fattiga bara ska duscha en gång i veckan? Hur ska de annars få råd? den självutnämnda "överklassen" kommer att gilla det iaf då de nu kan känna igen "underklassen" på deras lukt av svett och annat.


Bedrövlig idé! Men mycket är bedrövligt med EHB.

Man har konstaterat att man inte behöver alla de parkeringsplatser de hade i Romberga. Så då plockade man bort två stora P-områden. P-områden som var de enda där besökande kunde parkera. Nu finns det enbart en liten gata (Torgbacken) där det finns besökarplatser. Eftersom skolan ligger intill och lärare och föräldrar ställer sig på P-platserna, liksom boende som står där varje dag så är det ständigt fullt. Dessutom vägrar man i denna kommun att måla P-rutor så ofta står det 5 bilar på en yta där 7-8 bilar annars skulle få plats.
Nu står det dessutom bilar på en av tvärgatorna som inte har P-förbud (bl.a. står snåla bilskolan där med sina bilar istället för att de hyr P-platser). Det ser för jäkligt ut och när barn hämtas och lämnas står det bilar längs hela gatan utanför skolan. det finns inga andra platser för föräldrarna att stå på.

Den som beräknade hur många P-platser man behöver i Romberga kan aldrig ha satt sin fot i området. bedrövligt som sagt var!!

Saker du inte visste om mig - del 3

Sjukdom

Allt har inte varit kul i livet. Jag har tidigare i bloggen berättat om min sjukdom och vill du läsa mer om den så är det bara at kolla bakåt i bloggen. Kort kan jag iaf berätta detta.

Jag blev sjuk 2003. Jag hade inte mått bra under en längre tid men 2003 sjukskrevs jag och har varit sjukskriven sedan dess. Jag bodde då i Linköping där jag pluggade. Hade jag gått i väggen? Hade jag panikångest? Berodde mina bekymmer på det projekt jag hade varit med om på sjukhuset i Linköping? Eller var det något annat? Eller kanske en kombination av massa saker? Ingen visste och fortfarande 8 år senare har jag inte fått någon bra diagnos. Det senaste är GAD (Generaliserad ångest) men det är inte en diagnos som passar helt så troligen har jag fler problem. Vad ska väl utredas nu i vinter, hoppas jag.

Sjukdomen yttrar sig iaf bl.a. genom massiv ångest och depression och sömnsvårigheter (de nätter jag sover mer än 4-5 timmar är lätträknade) och framförallt genom ingen stresstålighet, vare sig tids-, situations- eller annan stress är något jag klarar av.

Sista november har regeringen bestämt att jag inte får vara sjuk längre. Då ska jag utförsäkras och testas i arbetsmarknaden. Att jag ska vara frisk nog för ett jobb är uteslutet. Eller… snarare är det så att de eventuella jobb jag skull klara inte finns. Kan man jobba valfria tider, utan tidsstress, jobba hemifrån utan kontakt med massa folk? För jag vet inte från dag till dag hur jag mår och kan därför inte klara av ”vanligt” arbete med ”vanliga” tider. Dessutom klarar jag mig inte med stress som sagt och en v de mest stressfyllda situationerna är att vara bland massor av folk. Min förra handläggare på FK utredde om mitt bloggande var att jämställa med arbete efter att en anmälning kommit in från någon idiot (troligen en ”politiker” från motståndarsidan). Jag sade det att om jag kunde få ett jobb där jag fick skriva vad jag ville, var jag ville och när jag ville så gärna för mig. Skulle jag få sitta hemma och skriva vad som helst mitt i natten de nätter jag inte kan sova och få lön för det så skulle jag kanske kunna jobba. Svårigheten är att hitta ett sådant jobb.

Nu kom hon fram till att varken bloggandet eller de politiska möten jag deltar i är något som ska anses vara jobb eller vara indikationer på att jag kan jobba. Min dåvarande psykolog förklarade att hon rekommenderat mig att vara med mer politiskt för att komma ut från hemmet och träffa folk med liknande intresse som jag och på mina villkor. Mår jag inte bra så går jag ju helt enkelt inte på mötena, som dessutom i snitt är max ett par timmar i veckan. Det är mitt sätt att bryta ”utanförskapet”. ”Utanförskapet” är nog ett av de löjligaste uttryck jag hört. Troligen myntat av en moderatmupp i samband med deras korståg mot de sjuka. Jag har känt många människor som lever i större ”utanförskap” som friska än många gör som sjuka. Fast i ett kallt moderatsverige så är ”utanförskap” detsamma som att vara utan jobb. Att delta i politik, gå kurser, idrotta mm har ingenting med att inte vara utanför enligt dem. Sjukt!

Utförsäkring väntar som sagt. Jag har inget emot testandet mot arbetsmarknaden men varför ska jag som sjuk drabbas av att få så lite pengar och behöva söka socialbidrag? Om de sjuka får behålla sjukersättningen och eventuellt bostadstillägg så skulle det inte bli samma smäll. Och för sådana som mig som är för sjuka för att jobba så blir det en tuffare tid efter de tre månaderna hos AF. Då har man ingen SIG (sjukpenninggrundad inkomst) och får på nytt sjukskrivas och då enbart ha socialen att kunna få pengar från? Så går det när Sverige röstar fram egoister och hatare av sjuka och gamla. Sedan kan ”politiker” som Zander säga att hon vill göra mer för de sjuka. Mycket snack och liten verkstad där.

 

Nåväl, jag kommer blogga om min tid som utförsäkrad också. Kanske är bra att någon politiker verkligen vet vad det är och har fått känna på förnedringen och nedsparkandet från allianshåll.

Tjockskallar

Två saker som jag läst i tidningen senaste veckan har irriterat mig en del. Först läste jag om danskarnas införande av ”fettskatt” (eller ”tjockisskatt”, som en del kallar det). Jag är inte helt insatt ii vilka livsmedel som man beskattar hårdare, men har hört tankar i Sverige om liknande skatt och att man då antingen skulle beskatta allt med en fetthalt över en vis procent eller att några skulle komma på vilka produkter som skulle beskattas hårdare. Oavsett vilket sätt man skulle använda sig av så är det en idiotisk skatt som skulle sakna verkan (förutom att få in mer pengar till statskassan).

 Har medborgarna inget fritt val? I Sverige skulle jag kunna tänka mig att det vore ett alliansparti som skulle kunna tänka sig att införa liknande skatt men då de alltid tjatar om att det alltid ska vara upp till personer (och inte staten) att bestämma över sina liv så skulle det inte kunna föreslås lika idiotisk skatt i Sverige. Visst finns det en hel del överviktiga men att fettskatter är fel väg att hjälpa dem gå ned i vikt. Ge folk bra och billiga sätt att få motionera. Skapa alternativ till alla de privatägda gym mm som kostar åtskilliga hundra kronor i månaden att träna på. Ge barn bättre kunskaper i skolan om frukt och grönt. Se till att barnen varje dag under sin skoltid får gratis frukt, och då inte alltid samma tråkiga äppelsort. Lär barnen om alternativ och att det finns mängder av olika varianter av varje frukt. Även om man inte gillar menlösa svenska äpplen så finns det ett stort utbud av andra varianter. 

Det finns dessutom många människor som av sina läkare får rådet att äta mer fett för att de är underviktiga. Med en fettskatt så skulle de orättvist drabbas. Överhuvudtaget finns inget som är positivt med en sk fettskatt. Det är fel väg att gå för att få hälsosammare  medborgare. Om man inför sådant kan man lika gärna beskatta biltrafiken än hårdare och även kollektivtrafiken då det är onyttigt att inte gå eller cykla till jobbet. Likaså borde soffor beskattas hårdare då sittandet i TV-soffan är farligt jämfört med att vara uppe och rör på sig.

Äh, det är helt enkelt en menlös skatt. Tur för de som infört det i Danmark att det inte var en ”tjockskallighetskatt” som infördes. Det hade blivit dyrt för dem då.

  

Apropå tjockskallighet så läste jag en insändare av moderaten Ingvar Smedlund i EP häromdagen. En insändare som var svar på min partikamrat Jespers insändare. Det var främst Ingvars idiotslutkläm som irriterade mig. Han, liksom alla alliansnissar, har mer och mer börjat kalla sjukpenning och sjukersättning för ”bidrag”. Jag tror de flesta av alliansfolket har en del i skallen och att de gör detta helt avsiktligt för att försöka rättfärdiga sitt påhopp på de sjuka. Men det enda de regler Smedlunds parti har hittat på gör är att skapa bidragsberoende då allt fler sjuka behöver bostadsbidrag, socialbidrag etc. Sett till senaste opinionssiffrorna så har svenska folket genomskådat M:s idiotier, vilket är bra, och kanske borde M tänka om nu och börja behandla sjuka bättre.

Men,men.. tjockskallighet var ordet.