fredag 21 mars 2014

Svettnatt

Jag trodde jag skulle slippa dem nu. Det är nästan ett år sedan men nu i natt kom den tillbaka: det jag kallar svettnatt.
Svettnatt är då jag vaknar dryga timmen efter jag gått och lagt mig och jag svettas som om jag suttit en bastu. Det har inget med värme i rummet eller vad jag sover i. Det enda som skapar dessa svettnätter är ångest, rejält jävla fucking kraftig ångest.

Ibland kan jag känna hur det sveper över mig, svettningarna börjar alltid nere vid fötterna och sker enbart då jag lagt mig (men kan förekomma om jag halvligger på soffan framför TV:n också). Det sveper in nerifrån, vandrar snabbt uppåt och sedan tar ångesten en stor tugga, sväljer mig och äter upp mig för att spotta ut mig igen. Då rinner svetten och sängen är blöt som en bassäng.

Det har inget med värme eller min kroppshydda att göra. Det enda som det beror på är ångest, ångest och mer ångest.
Vissa gånger kan det känna skönt efteråt. Som om ångesten genom svetten rinner ur min kropp. Men för det allra mesta sitter den kvar. Ibland lurandes i ett hörn, beredd att slå till igen då jag börjar andas ut och känna mig säker, ibland släpper den inte det grepp den har, det bett den har inne i mig och som ett halvskadad antilop med ett lejon hängandes på sig så ger jag så sakteliga upp. Det går inte att kämpa emot och ångesten får fortsätta att slita söner mig resten av natten.

Så är det nu. Förutom svettningarna så vaknade jag med ont i bröstet och andnöd. Som om jag sprungit 2 maraton för att rädda mitt liv. Ångesten släpper inte och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Till slut blir det ändå sängen, men nu är ångesten för stor och sängen för blöt av svett.

Jag trodde som sagt att jag skulle slippa dessa svettnätter då jag inte haft dem på länge, även om jag haft mycket ångest. Men efter att jag börjat arbetsträna så ökar ångesten dag för dag, sekund för sekund. Det fungerar inte. Så här kan jag inte tvingas ha det mer.


Bang Bang he shot me down, Bang Bang I hit the ground.

söndag 16 mars 2014

Du föds och lever ensam

Jag älskar spanska filmer och spansk musik. Till viss del beror väl detta på att jag älskar Spanien, men det finns en speciell spansk känsla av vemod och sorgsen djuphet som passar bra med den sinnestämning jag har i mitt liv.
 
En av mina favoritgrupper från Spanien heter El canto del loco (betyder typ "Den galnes sång"). De har gjort en låt som heter "Puede ser" ("Det kan vara så"), som har en fin text som jag känner igen mig i.
 
Jag kan inte spanska. Jag förstår en del som jag hör och jag förstår mer då jag läser, men det är allt. Men det hindrar mig inte från att snappa upp tillräckligt mycket i vissa låttexter, så jag förstår andemeningen. Därefter finns bl.a. googles översättningsprogram för att hjälpa mig förstår mer :)
 
Och för att hjälpa er förstå så har jag med lite hjälp gjort en översättning av texten. kan ni mer spanska och tolkar något annorlunda så ropa gärna till :)
 
Spela videon också så hör ni att både musik och text är bra. Framförallt stycket:
De leker med dig,
De krossar din kärlek,
De lämnar dig ensam, helt ensam.
är något jag känner igen från mitt liv.
 
 
 
 

 
Jag vet inte om det fortfarande finns vänner
eller om kärleken existerar
Eller om jag kan räkna med dig
då jag behöver prata om smärta
Eller om någon lyssnar
då jag höjer min röst
så att jag inte känner mig ensam

Det kan vara så att livet leder mig till solen
Det kan vara så att det onda dominerar dina timmar
Eller att ditt skratt övervinner smärta
Det kan vara så att det är dåligt idag

Jag gör upp mina planer
Jag lär mig om mig själv
Jag söker min plats
Jag börjar få kontroll
 
De leker med dig,
De krossar din kärlek,
De lämnar dig ensam, helt ensam.

Du föds och lever ensam

Något kan bli bättre
Jag kan finna något
Något som ger mig uppmuntran
som kan få mig att se framåt
 
Och jag vill föröka uppnå det
Och jag vill bara minnas
Och ta mig den tiden nu
Så det kan hjälpa mig att betvinga det
Så jag kan få din tillgivenhet
 
 
 
Orginaltexten på spanska:
 
No sé si quedan amigos
y si existe el amor,
si puedo contar contigo
para hablar de dolor,
si existe alguien que escuche
cuando alzo la voz
y no sentirme sola.

Puede ser que la vida me guíe hasta el sol
puede ser que el mal domine tus horas o
que toda tu risa le gane ese pulso al dolor,
puede ser que el malo sea hoy. 


Voy haciendo mis planes
voy sabiendo quien soy,
voy buscando mi parte
voy logrando el control, 


van jugando contigo
van rompiendo tu amor,
van dejándote solo

naces y vives solo 

Algo puede mejorar,
algo que pueda encontrar
algo que me de ese aliento
que me ayude a imaginar

y yo lo quiero lograr,
ya no quiero recordar,
y darle tiempo a este momento
que me ayude a superar
que me de tu sentimiento.
 


lördag 15 mars 2014

Inga svar

En bekant påminde mig om en sak. Jag skrev ju mail till flera av partiets representanter i Riksdagen med de frågor jag ville ställa Löfven då han var i Enköping. Hade nästan glömt bort att jag mailade dem.

Och... nej... inga svar kom. Ingen av de S-politiker jag mailade till iddes svara. Inte ens ett svar om att de läst det men inte haft möjlighet att svara kom.

Lite tråkigt....

tisdag 11 mars 2014

Ibland lönar det sig

Härom månaden var min motion om QR-koder uppe i kommunfullmäktige. Jag skrev om det då i inlägget http://wedesosse.blogspot.se/2013/12/betraktelser-fran-bakre-bank-december.html
 
Upplevelsenämndens AU hade sagt nej till den  så jag debuterade i talarstolen i ett försök att försvara min motion och visa att QR-koder trots allt var något bra för kommunen, samt att jag hade en del kritik på själva motionssvaret då det bl.a. saknades uträkningar av kostnader mm, men ändå påstods det hela bli för dyrt.
Efter långa diskussioner och avslagsyrkanden från nämndens ordförande, Mona Örjes, och från SD så gick Bengt-Åke Gelin upp och sade att han yrkade återremiss av ärendet, tydligen påverkad av diskussionen och min partikamrat Jesper Englundhs demonstration av QR-koder.
Då kändes det värt ångesten som talarstolsbeöket gav och jag kände mig ganska nöjd.
 
Idag ska ärendet varit upp igen i Upplevelsenämndens arbetsutskott och det svar som kommit från förvaltningen gör att det känns som om det var värt det att det lönade sig att jag vågade och orka stå upp för min motion. Nu kan ju AU gå emot tjänstemännen ändå men nu har det iaf inkommit svar från förvaltningen med kostnadsanalyser samt ett bifall till en förstudie där man säger att bl.a. konst, historiska byggnader, parker och evenemang kan komma att kodas. Sedan ska man anlysera hur QR-koder används för att då eventuellt införa det permanent.
 
Så länge det görs på ett bra sätt så hoppas och tror jag att kommunen kommer att se att QR-koder utnyttjas. Tyvärr har vi, som det även påpekas, en kass hemsida i kommunen, men det är väl tanken att den ska ändras så den funkar i en mobil version också framöver.
 
Kul att det efter avslaget från nämnden förut har lett till en annan syn från förvaltningen och det visar väl lite på vikten av att kolla upp kostnader mm innan man avger svar. Det visade sig nämligen inte vara så dyrt. Kul dessutom att de tog emot kritiken om det dåliga svaret och nu har lagt ned tid på att kolla kostnader och annat.
 
 
 
Även om AU inte ännu sagt ja (men gör de det så lär även nämnden bifalla motionen), så känner jag mig nöjd. Det är jobbigt och svårt för de flesta att stå i talarstolen i KF de första gångerna (eller alla gånger t.o.m.) och för någon som har den kraftiga förväntansångesten som jag har så blir det än jobbigare. I min sjukdom ingår att jag tar ut allt innan det sker, både negativa och positiva möjligheter snurrar i skallen och för varje besök utanför dörren, oavsett om jag ska till affären, på möte eller bara kasta sopor så har jag hundratals (om inte mer) scenarion för att vara förberedd på vad som kan hända. Jag vet att man aldrig kan vara helt förberedd men för att dämpa eventuell ångest så måste jag göra på detta sätt. Även fast det leder till ångest det också.
Jag måste vara förberedd på om det som kan hända;  om jag möter någon granne i hissen, om någon jag känner hälsar på mig i affären, om jag inte får sitta där jag vill (och mår bäst) på ett möte. Ska jag t.ex. på ett KF-möte så ingår det i den långa planeringen tankar på hur jag ska ta mig dit och vad som kan hända på vägen dit, var jag ska kunna sitta om "min" plats är upptagen, hur jag hälsa och titta på folk mm mm. Det är helvetiskt jobbigt men det är därför det gör mig sjuk. Jag känner att det är bättre att lägga mycket energi och ångest på att vara förberedd än att mötas av något jag inte vet hur jag ska kunna hantera (även fast det sker allt för ofta).
Så för mig var det en stor sak att gå fram i talarstolen och flera dagar gick åt till att endast förberda mig, samt 2-3 dagar efter för att hantera den ångest det trots allt gav.
 
Men denna var det värt det känns det som och det ger en liten kick. Dock innebär det inte att det blir lättare framöver. Bifalls motionen i KF så blir det min tredje motion (även fast den första skrevs och inlämnades av Lars van Aller, men det var innan jag visste om jag kunde stå med eller inte på motioner) som får bifall och jag är på väg med en till som ska in i vår.
Så det gör att jag ändå är nöjd med min första mandatperiod. Nu får vi se om det blir en fortsättning efter valet och om det isf blir i opposition eller inte.