Fotboll och statsministerns jultal

Ett råd till alla som funderar på att gå med i ett politiskt parti. Det är ingen större skillnad mot att vara supporter av ett fotbollslag, på gott och ont.
Jag är en person som aldrig blint kan hylla lag jag håller på, artister jag gillar eller det parti jag röstar på och är medlem av. I min värld föds framgångar av att man inte bara slickar röv och är Ja-sägare. Jag är Liverpool supporter och troligen en av deras mest kritiska sådana. Jag har följt Liverpool sedan 1974 och det har varit mycket upp men även en hel del ner under dessa år. Jag har under de senaste säsongerna kritiserat förra managern Brendan Rodgers och den nuvarande Jörgen Klopp en hel del och anser inte att de är rätt personer för att leda Liverpool till ligaseger. Hittills har jag haft rätt men det uppskattas inte bland andra supporters. 2013-14 kom Liverpool tvåa i Premier League och titeln förlorades hemma mot Chelsea där man bara behövde 1 poäng för att nästan säkra ligatiteln då man hade två enkla matcher kvar efteråt. Managern gjorde ett svagt jobb och jag kritiserade honom starkt efteråt. Responsen från de flesta andra fans var att man inte skulle kritisera utan enbart stötta laget efter förlusten. Alltså skulle man bara sticka huvudet i sanden och hoppas på det bästa. I höstas kritiserade jag Jörgen Klopp och fick reda på att eftersom jag gjorde det var jag ingen riktig supporter och jag blev utslängd från en supportergrupp på Facebook.

Så illa kan det vara och så illa är det ofta inom politiken.

Du ska helt enkelt inte kritisera din ledare, anser många. Detta oavsett om det är lokalt eller nationellt. Det är bättre att enbart "stödja", säger de. men att bara vara Ja-sägare är inte detsamma som att stödja någon. En ledare måste få andra infallsvinklar och även få veta att alla inte är nöjda med det man gör, annars finns risk för fartblindhet och en övertro på sig själv och sina närmaste.
Efter att jag lämnade partiet ett par år sedan och började med fler insändare och medborgarförslag mm fick jag ofta höra att jag kritiserade Helena Proos (Socialdemokratiskt kommunalråd i Enköping). jag kan hålla med att en del var kritiskt men det var mot politiken S har och aldrig mot Helena som person. Och det anser jag vara skillnad. Dessutom var jag inte medlem i partiet och hade ingen skyldighet att "rätta in mig i ledet". Jag tror att Helena dessutom kan förstå skillnaden mellan det man säger om den politik hennes parti för fram och personlig kritik. Hon springer nog inte till lokaltidningen och gråter ut, så som Moderatledaren Ingvar Smedlund gjorde då han kallade kritiken på den politik han förde och hans okunnighet då han var ordförande i Skolnämnden för "personangrepp". Löjligt och ett sätt att försöka föra bort fokus. Enköpings egna Donald Trump är vad Smedlund är.

Vad jag med detta vill säga är att går du med i ett politiskt parti så får du vara beredd på att kritik mot ledning eller den politik partiet har inte kommer att uppskattas hos en hel del medlemmar. De vill bara sitta på möten och klappa händerna och hylla sin stora ledare, helt okritiskt. Ibland väntar man sig bara att någon ska ställa sig upp, ropa hallelujah och börja tala i tungor för att ledaren är så otroligt bra och allsmäktig.

Jag minns att jag hörde en intervju med Gene Simmons, från rockgruppen KISS för massor av år sedan. Han berättade att gruppen var så trötta på alla runtomkring dem som bara hyllade allt de gjorde. Skivbolagsdirektörer, agenter etc. som hyllade allt och bara ville få dem att göra mer och mer för att själva tjäna mer. "Vi gör en hel del skitlåtar vi med", sa Simmons (eller i den andemeningen iaf) så man hade ett antal fans som man hade personliga kontakter med och som fick lyssna igenom material de gjorde och andra tankar gruppen hade. Fans som vågade var kritiska och komma med bra input. "För det är enda sättet att växa", sade gruppen. Och den tanken har jag burit med mig hela livet då jag fullständigt håller med.


Nu till något annat. Stefan Löfven höll sitt jultal i Enköping igår. Jag var inte där för jag hade viktigare saker att göra men jag har lyssnat på det efteråt. Först måste jag förklara att jag inte är en av Steffes största fans. För att återigen göra fotbollsreferenser; Han är som Erik Hamrén. Säkert duktig och trevlig privat men som förbundskapten kändes han inte alls rätt. Hamrén lede Sverige till EM mycket med mycket tur och att man hade svaga motståndare. Samma sak med Löfven som ledde S till en knapp valseger mest pga svaga insatser från de värsta motståndarna. Men nu är ju min tro på politiken den att ledaren inte ska spela roll. Tyvärr visar det sig att vi, liksom i USA, verkar välja ledare efter karisma mer än politik och hjärna.

Nåväl.. jultalet var det ja. Jag blev besviken på det. Rejält besviken. Det beror inte på att Löfven är svag på att hålla tal, något som jag vet att jag inte är ensam om att tycka utan på det han sade. Han sade inget intressant alls och framförallt det han sade om pensionärer störde mig
Återigen hyllade Löfven det hans regering gjort för pensionärerna men återigen så nämnde han bara ålderspensionärer. Han väljer alltid att ignorera sjukpensionärer. Pensionärer har fått det bättre, säger han; lägre skatt, höjt bostadstillägg. Detta gäller som sagt enbart de över 65. Vi sjukpensionärer fick mindre i fickan senaste åren pga sänkt garantipension och inga skattesänkningar eller bostadstilläggshöjningar. Nu ska garantipensionen höjas, sade statsministern. men det beror inte på att man ger mer till de med garantipension utan att ekonomin i stort är bättre och prisbasbeloppet höjs. Löfven sade även att "Men det räcker inte" och sedan lämnade han ämnet. Tydligen har ingen aning om vad han ska göra och inga planer alls. Istället är det viktigt med bredband till alla. Bredband som kommer via fiber och kostar 20-30000 för många att dra in i sina hus och sedan flera hundralappar i månaden för att kunna utnyttja det. var ska de med garntipension och låga pensioner överhuvudtaget ta dessa pengar ifrån.

Stefan Löfven är den första statsminister som gör skillnad på pensionärer och pensionärer och det borde han skämmas över. Alliansen körde över alla pensionärer rakt av och det var illa nog, men att nu ha en Statsminister som företräder ett parti som varit känt för att skydda de svagaste och som differentierar på ålderspensionärer och andra pensionärer är pinsamt och uselt.

Så för mig är Löfvens ignorans mot de som har det sämst i samhället främsta orsaken till att jag har svårt för honom och för den politik S för för tillfället. Det är även detta som gjort att jag hållit mig från att vara medlem i S, detta och för nickedockorna som inte gillar att man ser saker på ett annat sätt. Nu har jag dock testat att gå med igen och jag får se hur det blir. Jag kommer fortsätta att tycka och tänka som jag gör och kommer inte dölja min kritik bara för att jag är medlem igen.

Gör Kommunfullmäktige roligare

Under alla år som jag varit politiskt intresserad så har det från politikerhåll klagats på att allmänhetens intresse att se Kommunfullmäktige på plats är så lågt. Vi i allmänheten bryr oss inte, tolkar man det som.

men jag tor att det helt enkelt beror på att det är fruktansvärt tråkigt att se på KF. Det är inte mycket roligare att vara med politiskt på dessa möten. Så jag har ett par förslag som ska modernisera KF och göra att publiken kommer.

1 - Direkt man kommer in i Fullmäktigesalen så ska man se vilka som är vilka. Som det är nu ser moderater, Sverigedemokrater och Sossar likadana ut. En del män har kostym eller kavaj som är ett förlegat och gammalmodigt sätt att vara "fin" på och med. Istället föreslår jag lagtröjor. Alla Sossar har en röd tröja med ros på, alla moderater ska ha blå enhetliga tröjor etc. etc. Då ser man direkt vilket parti någon tillhör och allt blir lättare och bättre för publiken.

2 - Tillåt applåder och hejarop efter att någon talat eller på annat sätt yttrat sig i salen. Om man inte vill att politiker ska klappa alla sina kollegor som är framme i talarstolen så låt åtminstone publiken få applådera. Svensk fotboll var under lång tid en tyst tillställning utan hejarklackar och det var först då det blev mer liv som publiken återvände till arenorna. Samma sak kan ske med KF.


3 - Flera sporter, såsom dart, har Walk-on music inför matcherna. Varje spelare har sin låt som spelas då de närmar sig spelplanen. Man har försökt med detta i flera olika sporter och nu är det dags för politiken.
För att få mer liv och en roligare KF-upplevelse så får varje politiker välja en låt som blir "deras". När de sedan tar den korta vandringen upp till eller från talarstolen så spelas denna låt samtidigt. Tänk er Magnus Ahlkvist gå fram med "Eye of the tiger" pumpande i bakgrunden, Matz Keijser kan gå fram till "Vill inte bli som er" av Månsken, Någon från SD kan ha Idas sommarvisa etc. Om någon politiker inte vet vilken låt de ska välja så kan jag hjälpa till att hitta en som passar deras personlighet.


Jag har fler idéer, men detta är iaf en början till att göra KF roligt att se på.

　
En annan idé jag har är att man borde återinföra Borgmästartiteln i Enköping igen. Helena Proos har ju titeln Finanskommunalråd, som inte enbart betyder att hon har hand om kommunens ekonomi. Men både hon och hennes minion från Nystart kallas ju kommunalråd och likställs genom detta trots att Helena är den som har störst ansvar och bestämmer mest. Låt därmed henne bli Borgmästarinna Proos, så kan Wikman kallas råd fortfarande. Då blir det en statusskillnad som gör klart för alla vem det är som är den stora ledaren.